Jag träffade Bo, jag tror det var i slutet på 90-talet. Det hela började med att jag hittade en bok av Bo på biblioteket som jag inte visste fanns av ren tur. Dels så stod den på ett ställe där jag inte brukade titta efter intressanta böcker men också för att i den sjätte boken skrev han att det blev nog inte fler böcker, sex stycken precis som de sex stegen han beskrev. Alla böckernas titel började på bokstaven G, sjunde bokstaven i alfabetet och jag hade hans sjunde bok ”Gåvan” så det hade blivit en till men en åttonde bok fanns inte i min värld då.

Hans bok Gåvan avsluts med orden:

Livströmmen är åter för mig ett och detsamma, denna kraft, energi, detta liv i en maskros med sin sköra strängel, som trotsar allt det hårda som människan lagt som en yta över sig och världen. Den tränger sej sakta genom lager efter lager, upp mot ljuset; och se asfalten spricker upp! Maskrosen har trängt igenom, slår ut sina hundra gula blad, solens strålar möter den, och detta, detta är allt

Och så stod den där Gnosis, efter så många år senare hittar jag en till bok av Bo! Det var många år senare så jag var exalterad, cyklade snabbt hem och började läsa. Letade sedan efter boken på antikvariaten i Malmö, jag ville naturligt vis ha ett eget exemplar. Kommer inte ihåg hur och när jag hittade boken men min fru skrev till Bo för att se om han hade något ex att sälja, det hade han inte men det var så jag kom i kontakt med Bo.

 

Så blev det bestämt att jag skulle besöka honom och hans fru Eva i Tryde som de bodde då. Jag tog tåget från Skurup då vi passade ett hus där vid denna tiden. Oorganiserad som jag är så kom min fru på att jag kanske skulle ha med en blomma när jag besökte dem. Bra idé tyckte jag förutom att det var en helröd dag och inte öppet någonstans så det fick bli en ask Aladdin.

 

Eva hämtade mig vid stationen i Tomelilla och körde den korta biten till deras hus. Jag blev lite chockad av att se Bo, dels för att han såg ut som en före detta rockmusiker men också för att han satt i rullstol, ja och naturligtvis för att jag höjt honom till skyarna i min värld.

Han blev glad för chokladen medans Eva inte verkade gilla den. Som jag förstod senare så var hon väldigt inne på hälsa och arbetade som någon form av terapeut, sedan kanske socker inte är den bästa present till någon som druckit mycket i sitt liv, socker har en tendens att trigga missbrukar genen.

 

 

Bo hade diskbråck, det var därför som han satt i rullstol. Vi gick in i deras arbetsrum och Bo påpekade att han inte gillade datorer, pekade på den som stod där och sa att det är Eva som använder den, själv hade han en vanlig skrivmaskin när han skrev. Jag kan läsa ett styck för dig nu när du är här sa Bo, jag tyckte att han sa att jag skulle få läsa något som han skrivit. Jag hängde över honom som en gam och han sa -sätt dig ner! Ganska så kraftigt. Lite paff sjönk jag ner i stolen bakom mig och Bo började läsa, tyvärr kommer jag inte ihåg ett dugg av vad han läste då mitt inre var i full gång med att processa alla intrycken.

 

När Bo läst färdigt  gick vi ut i köket för lite fika. Jag passade på att ta fram ett blad med böcker från Caduceus förlag med Alexander Markus böcker, jag ville prata om Markus och vad som var så bra med honom. Bo frågade om det var ett taget namn? Han vred och vände lite på bladet, fina färger sa han och gav tillbaka den. Jag beskrev Markus som en blandning mellan Martinus och Rudolf Steiner. Han sa någonting om att han och Eva föredrog Lao-tse. Sedan körde deras ganska så nervösa Collie sin nos rakt i skrevet på mig under bordet. Jag tyckte det blev lite pinsamt medans Bo studerade mig lugnt.

Efter lite prat så sa Eva att vi fick nog bryta nu då Bo inte orkade så mycket, det högg till lite i mig då jag gärna stannat många timmar till. Eva körde mig till tåget och sa att jag gärna fick komma tillbaka fler gånger. Jag sa att nästa gång tar jag med mig resten av familjen. Men tyvärr blev det inte så, vet faktiskt inte varför då jag tyckte väldigt bra om Eva och Bo trots att jag bara träffat dem en gång.

 

Nu när jag sitter och skriver detta inte så långt från Tomelilla, så känner jag ett vemod dra över mig, samma vemod som jag kände när jag läste hans böcker. Kanske jag känt honom i ett tidigare liv? Eller så är det bara något han slår an i mig.

”Kanske skall till sist tillägga att tao är det samma som livströmmen, den drivande kraften bakom all förändring, all utveckling, som karakteriseras så av taoismen: ”Den ande som driver oss att söka sanningen är den sanning som vi söker.”

”Bo Nässil - Gnosis”