Min kristna uppväxt del 4 "Moster Beth"

Elisabeth någonstans i Kongo (som det hette på den tiden).

Min moster Elisabeth, eller moster Beth som jag kallade henne, var med när jag föddes. När min storebror föddes så hade detta varit en hemsk upplevelse med personal som placerat min mamma i en säng ute i korridoren och varit otrevliga, ensam förstföderska och allt. Så när jag föddes var hennes syster med som också var utbildad sjuksköterska.

 
Hon var missionär för pingstkyrkan i Afrika största delen av sitt liv. Hennes mamma hade också velat missionera men istället blev hon förälskad och gifte sig. Anna som min Mormor hette, var i sin ungdom en prisbelönt mejerist, hon gav också detta för att bli hemmafru. Hon ville egentligen att det bara skulle vara hon och Gottfrid, istället blev det sju barn och en Gottfrid som cyklade iväg på ärenden titt som tätt och lämnade henne med hus, barn och en liten affär de hade i sitt hus. Tror inte att han var elak på något sätt men som det kan vara med män ibland, de kan vara lite tankspridda. Det stora trähuset hade han varit med och byggt själv så han var nog ganska så händig.

 

Min Mamma, jag och Mormor(hon såg likadan ut hela min uppväxt).
 
 
Jag minns min mormor som en liten arbetsam kvinna med en ganska så hård utstrålning. Hon fortsatte sitt arbete i hemmet så länge hon orkade. När hon dog över 90 år gammal så hittade man fullt med inlagd mat nere i matkällaren. Hon hade fortsatt att lägga in så som hon alltid gjort.

Elisabeth var ofta med när vi firade Jul, hon hade en väldigt kristen syn på hur man skulle vara och bete sig. Våra föräldrar släppte på mycket av det med tiden. Det rann liksom bort med livets törnar. Jag levde mycket inom mig själv så mitt liv såg ganska så annorlunda ut än hur det ibland gestaltade sig i det yttre. Jag behövde bara stänga dörren till mitt rum så hade jag min värld där. Kommer ihåg en Jul under tonåren då både min Mormor och Moster Beth firade jul med oss. På den tiden hade vi lämnat mycket av det som när vi var små, tillhörde vårt kristna Julfirande. Min pappa skulle läsa Julevangeliet, en ganska så ovanlig företeelse då. Jag tror att min moster hade den inställningen att enbart att höra bibelord skulle få en människa in på rätt väg, både jag och min bror var redan på väg någon helt annanstans.

Jag minns ett samtal jag hade med min moster, hon hade kommit ner till Malmö för att hjälpa mina föräldrar med saker som var väldigt jobbiga för dem. Jag var tonåring då och vi stod utanför vårt radhus. Det var nog sommar eller kanske senvåren, blommorna växte i alla fall i rabatterna framför vårt hus. Jag vet inte hur samtalet gick men hon tyckte att jag och min bror glidit från kristendomen och frågade min rent ut,

-Tror inte du på GUD!

Nej, svarade jag kort där jag stod i mina svarta kläder och vilda hår.

Hon blev smått chockad över mitt raka svar, nu trodde jag på något annat inte bara den tolkningen som låg i frågan, tror inte du på Gud?! Jag hade inte vid den tiden börjat läsa Martinus men jag hade ett tidningsurklipp album där jag sparade allt som handlade om övernaturligt och liknande, utklippt från Sydsvenskan och Hemmets Journal.

-Men alla blommorna och bina vem har skapat dessa tror du?

 

Elisabeth lär mig sången ”Det lilla ljus jag har”
 

Så här i efterhand så kan jag tycka synd att jag inte pratade mer med henne under den tiden, men och andra sidan, då hade min egen världsbild kanske färgats allt för mycket av pingstkyrkans idéer om hur världen fungerar och detta hade jag redan hört så mycket av under min uppväxt.

Någon gång åren efter Elisabeth pensionerat sig så träffade hon sin ungdomskärlek som hon nu också gifte sig med. Hon blev förälskad på nytt, min mamma har berättat att hon var som en tonåring igen. Nu blev detta inte så bra tyvärr då mannen ifråga tyckte att han fått en hushållerska istället för en fru och släppte bokstavligen strumpor och annat på golvet där han stod. Elisabeth dog några år senare i cancer.

 

Livet känns sorgligt ibland när jag tittar på de önskningar och förhoppningar som vi har. Hur livet grusar ner dem och det blir inte alls som vi tänkt oss.

Det är en del av varför det känns så viktigt att komma i kontakt med själen, bortom motsatserna, bortom ying och yang.

Även om vi misslyckas i denna värld så kanske vi kan vinna den inre skatt som vår själ är.

 

 

 

 

Kommentera här: