Mitt första besök är hos Mishan Hawkins, ett amerikansk Medium som är en av huvudpersonerna i boken Zara av Lennart Forsberg. Hon tog emot i en lägenhet i Eslöv om jag inte minns fel. Jag fick i alla fall ta bussen dit och var ute i god tid. Jag letade upp adressen och gick upp för trapporna. När jag kommit upp så stod jag utanför dörren och funderade på vad jag skulle göra.

 

 

Så då sitter jag på ett trappsteg i vad jag tycker är en lång stund innan jag bestämmer mig för att ringa på, hon kanske pratar i telefon i väntan på mig, min tid kanske redan har börjat?

Jag ringer på, mitt första misstag. Mishan öppnar efter ett tag, ser störd ut vilket hon också är, hon sitter mitt i samtal med klient.

Mitt andra misstag, I boken Zara så tycker Lennart att Zara (Mishan) är väldigt vacker, det tycker inte jag. Tyvärr är det min första tanke när jag ser henne vilket hon som duktigt Medium snappar upp, jag ser i hennes ansiktsuttryck att hon fångat min tanke. -Du kan vänta i vardagsrummet säger hon torrt på amerikanska.

Jag sätter mig på en stol och börjar meditera, vad bättre finns det att göra när det finns dötid och man känner sig lite bortgjord.

Det första Mishan säger till mig när jag kommer in genom dörren är att Alexander Markus besökte henne när hon arbetade i Stockholm. Han hade tydligen suttit en hel dag och väntat på att hon skulle bli klar med sina klienter för att prata med henne. Hon var inte imponerad av honom.

Jag blev lite paff att hon började prata om honom, ett av mina stora intressen vilket hon inte kan ha haft en aning om, förutom om inte använde sig av andra sinnen än de vi brukar använda till vardags. Tyvärr så kom jag aldrig för mig att fråga vad han velat henne, jag var ju nyfiken på allt som hade med Alexander att göra.

Jag satte mig ner och hon ville ha namnen på de närmaste i min omgivning, min flickvän, barn, ex. flickvän, bror och liknande. Efter detta så fick jag lägga mig ner på en säng och slappna av medans Mishan kopplade upp sig till andevärlden för att ta emot budskap till mig.

 

 

 Det var -97, 21 år sedan. Jag tänkte i de banorna då och jag har börjat tänka i de banorna igen, kanske är jag på väg dit nu.